Har vi skapat detta samhälle vi lever i eller lever vi i hjälplöshet?

Jag ställer mig själv frågan hur många i dagens samhälle som vill leva som de gör. Hur många vill vara borta från sina barn flera timmar varje dag? Hur många vill leva med vetskapen om att de inte ens kan odla en enkel morot?

Vill vi leva i ovisshet med bara krav och "sköt-dig-självmentalitet"?

Vad händer den dagen då marken vi idag förstör med oljeuppvärmada höghus behövs för att odla på? Dessa hus som vi inte längre har medel att riva ner. Framtidens ruiner är dagens höghus, vågar någon tänka den tanken? Helst inte, jag skulle gärna slippa jag med men det är dags att börja tänka om och jag menar inte att dra ner lite på elförbrukningen. När vi blir mer eller mindre tvugna att inse är det redan försent. Jag frågar mig vad det är vi väntar på... Att det ska ordna sig?

När har saker och ting bara ordnat sig då?

Det står och faller på oss människor som alltid.

Ställ dig själv frågan...

Kan du överleva?

Kan du överleva utan olja?

Bara en liten fundering, tänk om detta med peak oil stämmer, tänk om det inte är konspirationsteori.

Tänk...

...om det är på riktigt?

Så jag frågar igen, kan du överleva?

Tyvärr har saker trasslat till sig, så mycket som händer som jag inte kan skriva om här. Kommer med största sannolikhet dröja innan jag hämtar mig.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och återkommer så fort jag har ork och styrka tillbaka...

Mvh/C

Är det ännu olagligt att spionera och avlyssna alla aparater i Sverige?

Hmmm...

Undrar vad det innebär när musen börjar leva sitt eget liv på skärmen?

Tycker inte om det jag!

Får väl rota igenom datorn och se vad man hittar för kul grejor!

Hu så ruggigt det är här idag, tända ljus och en mysig bok låter lockande.

Varför blir det så när man är ledig för en enda gångs skull att man blir helt blockerad. Hela dagen för mig själv men käner att jag måste göra något hela tiden. Jag skulle verkligen behöva koppla av idag, men då ser jag smutsiga fönster sedan damm på hyllorna jag alldrig hinner med...

Nej skärpning, jag behöver en kurs i stillhet tror jag och gräddbakelser! (gärna flera sorter)

Kram för nu/Crokelikrax

Såå ledsen att jag inte skrivit på länge men nu tror jag att jag kan börja lugna ner mig lite.

Hoppas att allt varit bra med dig läsare och jag kan tala om att här är allt på gång. Konserter och ungar och jobb och jobbsökande, tillverkning och allt annat. Ovanpå det så kommer det faktum att man har hunnit läka sig själv lite med. Ser fram emot hösten, böckerna och det dova bunket på trumman i arbetsrummet. Ser fram emot att lära mig nya saker, träffa nya människor och kramas med min familj. Ser fram emot att babbla lite med er förståss.

Så nu kommer hösten snart.

Vad skördar vi?

Vi glömmer väl inte att skörda?!

Alla ting, både mentalt och fysikt. Inventera och lägg snyggt och prydligt allt tillrätta innan vintern kommer.

Ut i solen så länge den finns, plocka svampen, bären. Samla samla samla.

Tråkigt, nej! Tänk så skönt en vintermorgon sedan och fräsa på lite egenplockade kantareller med en god kopp te. Jo, jo inte så dumt.

Är bara inne en lite snabbis för att berätta att jag lever. För mycket kul att göra denna perioden. Uppbrott från vänner som visar sig inte vara vänner. Örter som ska skördas, träd och annat som ska studeras. har inte mycket tid över för blogg hoppas komma igång mer framåt hösten.

Jag har väldigt ont om tid just nu, Det är den delen av året där kreativiteten tar överhanden och det är dags att realisera vad man gått och kuckilurat på hela vintern. Hrmm kan nog ta ett tag detta...

Mycket kärlek och omsorg till alla, ut i skog och mark med er ni som kan!

Vår moder sjunger för er!

Ser fram emot tipisemester med familjen i sommar, lite astridlindgren blir det nog med tror jag...

En bastrumma ska färdigställas flöjter ska tillverkas,trummor och skallror ska göras så det finns mycket energi att arbeta med. Och så lite annat som ligger puttrande i byttan förståss(tihi)

Stora kramen så länge, skriver igen när tiden bjuder till.

/crowsan

Lev och andas energi och glädje

Lev ditt liv

Andras liv är deras

må ditt bli fritt från stress och kiv

kramisar!

Jag bara gråter och gråter.

Blir överkörd och sårad och gråter igen. Tycks inte kunna ta mig upp...

Jag försöker läka den här relationen jag har pratat om men nu är mitt huvod så förvridet så jag vet inte vad som är varken sanning lögn eller inbillning längre. Det gör bara ont ont ont. Varje gång jag tror att vi börjat om så gör hon något så där egoistiskt igen och sedan kommer en Jättebra ursäkt till det snyggt förpackad och iskallt. Det gör så ont och jag tror jag går sönder!!! Jag vet inte längre var hennes sanning slutar och min misstro börjar. Jag går säkert här och känner efter för mycket det skulle säkert inte betyda så mycket om ... äh jag vet inte...