Kan det inte bara få finnas kärlek?

Jag vill gärna lämna expertsamhället åt experterna. Där kan de sitta och leka sina lekar med makt och pengar i ena handen och lögner och hierarki i den andra. Ibland kan det förbrylla mig hur lite man känner en del som man trodde står så nära. Jag gör ju som jag vill ändå, det har jag ju alltid gjort. Ingen annan har makt över mina beslut, vilja eller liv. Tyvärr rinner alla försök till ovan nämnda av mig som vatten på en gås numera. En akademisk utbildning är inte mycket att skryta med om man inte innehar visdom att förvalta den. Med detta menar jag att vara stolt över sina kunskaper är den sak men att vara förmer än andra ska man nog passa sig lite för. Jag ska nog tillägga att jag inte heller är intressead av att bli bedömd av människor som inte alls har en aning om vem jag är, tack så hemsk mycket!

För att ytterligare göra ett förtydligande här så kan jag meddela att jag är av den åsikten att det tar ett antal år innan man lärt känna någon.  Vet inte hur jag ska förhålla mig till detta bedömmandet av människor och kanske är det varför jag varit ensam så länge i mitt arbete för moder jord. Det som är min drivkraft blir förvrängt i en spiral av ovidkommande männskliga personlighetsdrag. Vi har viktigt arbete att utföra och det får inte grumlas sådana tankar. Så snälla förvandla mig inte till en misstorgen människa när jag igentligen inte är det. Dra inte in mig i tankar som inte är mina egna. Jag är min egen och har för avsikt att fortsätta kämpa för kärleken. 

Frågan kvarstår: Vem är du, om du inte vet det hur kan du då döma andra?

/crow

Idag är det barnen som gäller och lite så....

Palnering inför torsdag och lite fix.

Älskar oändligt

/Crow

Om vi för ett ögonblick släpper tiden och rummet om vi bara för ett kort ögonblick vågar inbilla oss; att alla sagor är sanna, alla myter lever, alla världar skapade av människan hand är verkliga. Så kan vi börja vår berättelse tillsammans. För den är vår, knyttens historia och allt vad vi ser och har sett visas här skrivs ned här. Och i denna stund kära läsare tänker jag inleda med att presentera mig för er.

Mitt givna namn är Njarva och jag lever som osynling inom olika människor och just nu sitter jag här hos Anna och skriver lite av min berättelse. För en liten liten stund sedan i er tid räknat hörde hon en liten viskning i sitt öra att det var sagodags. Hon trodde att det hela var hennes ide´men det var jag (tihi). Om de där tokiga människorna hon har runt om sig kunde låta henne vara nu då så hon får göra som vi säger till henne då.

Min sort har inget hem så som ni tänker er ett hem. Vi är vad ni skulle kalla parasiter eller normader. Vi kan leva inom allt som har själ och det innebär ju nästan i allt det. Vad vi inte kan förstå är varför ni människor stänger in er i så själslösa farliga byggnader av krossade stentroll och bränd sand. Vi kan inte komma in där och ge er inspiration och skaparglädje, ibland kan ni se våra skuggor i fönstrerna då vi ofta ser in på er. Då sitter ni och tittar på tv eller något annat. Vi skulle vara mycket glada om ni ville släppa in oss ibland, det är så kul att vara med er människor. Ni har en fantastisk förmåga att skapa saker, åt både er och oss i de andra dimensionerna. En gång fastnade jag hos en sur gammal gubbe i ett av era hus, han gick inte ut på flera dagar, ingen kom för att hälsa på heller. Jag var tvungen att tvinga honom att skaffa en hund så jag kunde ta mig därifrån(tihi). Tillbaka till era "byggnader" det är bättre med trähus och sådant som inte är dött tycker vi. Visste ni förresten att trähusen talar, men ni lyssnar ju alldrig era tokstollar. De sjunger för er om nätterna men det hör ni inte heller, era tokstollar(tihi).

För inte så länge sedan bodde jag i skogen inte så långt ifrån där hon bor, hon gick förbi min stenhög och jag tykte hon såg lite sorgsen ut så jag följde med hem, nu ler hon, hon vet att jag är här nu(tihi).

-Ja det får du, fortsätt du bara om du tror de gå på det ha,ha,ha!

....

Aj, då fortsätter senare klantigt av mig, aj då!

-Jag menade om de tror på dig, att du finns menar jag...

Om de tror på mig eller inte är inte det viktiga, men nu måste du rädda ditt eget anseende är jag rädd förlåt du lilla människa vad jag ställer till det för dig(tihi).

Ja, lite men det är okey. Vill du fortsätta nu?

Berätta lite mer om er, finns det många som du?

Ja, jättemånga om vi vill. Ibland är vi bara en om vi ska skapa något riktigt stort eller läka någon riktigt sjuk. Många människor i er värld har glömt skogen och sagorna och det gör er vad ni kallar deprimerade och sorgsna. Det är en del av vårt uppdrag i er värld nu att hjälpa er att få hopet och glädjen åter för utan den kan ni inte skapa längre. Ibland skapar vi fantastisk musik genom er för att ni ska läka till dess toner. Ni tror ju att det är ni som har skapat dessa och vi kan inte ta åt oss äran för allt men sånger utan ord är oftast våra. Så som en del stora operaverk. För att bevisa för er vår existens så ska jag be någon av er att ropa mitt namn nu och låta mig få fortsätta skriva. Nej(tihi) du behöver inte göra det högt fåniga människa(tihi) De kan ju tro att du är tokig ju. Sedan är det bara för dig att slappna av och börja skriva så öppnar vi porten med samma nyckel.

/Njarva

http://www.youtube.com/watch?v=_rXcdcDB2S8 måste ha, måste ha, måste ha!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! den är min ge hit den!!!!!!!!!!

Hm...

Nja inte riktigt ännu jag tror det blir en knyttesaga.

/eriksson

http://www.youtube.com/watch?v=nvM9Hr-xLkQ

Nåja, det var ju inte så farligt, behövde inte ens prata med läkaren just nu. Hon skulle ringa upp mig sedan. Vilken djungel med paragrafer och papper. Jag beundrar de människor som rer ut att jobba inom försäkringskassan tror inte jag skulle klara det så bra...Vilket kör!

Har just suttit i telefonen med en viss människa och lyssnat på deras oändliga högar av negativitet så nu måste jag gå och rensa bort det, ha det så länge. Dags att sätta ner foten kanske.

/soptunnan

Nu vet jag inte om det fortfarande är migrän eller om det är det att tabletterna håller på att gå ur kroppen eller om jag bara borde gå till någon och vrida en nackkota tillrätta!!!!????? Psykolog?! kanske?

Att leva med migrän har bevisat sig vara ett kroppsligt fängelse och jag tänker inte acceptera detta  minsann! Jag tänker inte springa omkring och äta piller resten av mitt liv, måste man det. Nu har jag haft huvudvärk i flera veckor står inte ut längre snart, kan inte gå omkring hög varenda dag för att orka vara uppe ur sängen. Visst, tabletterna är jättebra värken hålls i schack men jösses mannen, huvudet känns som bomull ju. Livsfarlig skön bomull. Ska ringa min läkare idag och begära en ordentlig utredning på detta vad det nu är de brukar göra. Det svåra verkar vara att få dem att fatta att jag behöver hjälp med pengar till att reda ut detta. Måste kontakta försäkringskassan med och re med det. Känner mig fullständigt slutkörd på alla nivåer och ja...Jag är ute ur alla system ju både ekonomiskt och annat.

Det finns ju dem som har det mycket värre än mig som måste åka till akuten var och varannan dag periodvis  men detta räcker gott och väl det försäkrar jag er om. Den enda gången jag mår riktigt bra är när jag får sitta stilla och bara vara ifred och meditera, gå i skogen, meditera. Stackars min lilla gubbe han får ta allt annat. Stackars mina små gullungar tråkiga mamma som bara vill vila eller ut och gå inte ens titta på tv med dem. För mycket bildväxlingar och ljud. Så nu har jag gnytt och gnällt lite,  nu ska vi se vad jag kan göra åt skiten!

/Eriksson