Andhämtningen blev allt ytligare, kunde de inte gå förbi snart.

Var de där otäcka männen tvugna att stanna utanför just hennes gömställe.

Om de upptäckte henne visste hon vad det innebar...Bli dragen nästsocknes var vad hon skulle bli, på en sådan som henne såg ingen med blida ögon det visste hon. Men hennes fötter hade domnat bort och snart skulle de uppvätta fötterna och blodet och svettdoften avslöja hennes närvaro för dessa odjur. Ännu så länge var hon under beskydd av andarna som blåste bort hennes närvaro över fälten. En evighet tycktes passera, och så ännu en. Kanske visste de redan att hon var där kanse väntade de ut henne, som vargar, hungriga efter skuld. Nej, blicken höjdes med skräckfylld förväntan uppåt nej...

Med glasartade ögon på löven ovan henne såg hon hur vindarna snart skulle kasta henne rakt i käftarna på kyrkan,prästen.

Jädrans kritter som inte kunde kalvat rätt, den var ju död långt innan de hunnit få ut den begrep de inte det. Ja, vad de där vise männen får sina ideér ifrån kan man ju räkna ut. Från den där blödande mannen på korset det är visst han som säger åt dem vad de ska göra, det hade hon hört på marken...

Med ett halvkvävt snörvel tryckte hon sig närmre marken och bad sin moder om beskydd från vad som skulle komma.

Och sedan väntade hon...

Och väntade...

AjAj

Jaha där ser man...