Om vi för ett ögonblick släpper tiden och rummet om vi bara för ett kort ögonblick vågar inbilla oss; att alla sagor är sanna, alla myter lever, alla världar skapade av människan hand är verkliga. Så kan vi börja vår berättelse tillsammans. För den är vår, knyttens historia och allt vad vi ser och har sett visas här skrivs ned här. Och i denna stund kära läsare tänker jag inleda med att presentera mig för er.

Mitt givna namn är Njarva och jag lever som osynling inom olika människor och just nu sitter jag här hos Anna och skriver lite av min berättelse. För en liten liten stund sedan i er tid räknat hörde hon en liten viskning i sitt öra att det var sagodags. Hon trodde att det hela var hennes ide´men det var jag (tihi). Om de där tokiga människorna hon har runt om sig kunde låta henne vara nu då så hon får göra som vi säger till henne då.

Min sort har inget hem så som ni tänker er ett hem. Vi är vad ni skulle kalla parasiter eller normader. Vi kan leva inom allt som har själ och det innebär ju nästan i allt det. Vad vi inte kan förstå är varför ni människor stänger in er i så själslösa farliga byggnader av krossade stentroll och bränd sand. Vi kan inte komma in där och ge er inspiration och skaparglädje, ibland kan ni se våra skuggor i fönstrerna då vi ofta ser in på er. Då sitter ni och tittar på tv eller något annat. Vi skulle vara mycket glada om ni ville släppa in oss ibland, det är så kul att vara med er människor. Ni har en fantastisk förmåga att skapa saker, åt både er och oss i de andra dimensionerna. En gång fastnade jag hos en sur gammal gubbe i ett av era hus, han gick inte ut på flera dagar, ingen kom för att hälsa på heller. Jag var tvungen att tvinga honom att skaffa en hund så jag kunde ta mig därifrån(tihi). Tillbaka till era "byggnader" det är bättre med trähus och sådant som inte är dött tycker vi. Visste ni förresten att trähusen talar, men ni lyssnar ju alldrig era tokstollar. De sjunger för er om nätterna men det hör ni inte heller, era tokstollar(tihi).

För inte så länge sedan bodde jag i skogen inte så långt ifrån där hon bor, hon gick förbi min stenhög och jag tykte hon såg lite sorgsen ut så jag följde med hem, nu ler hon, hon vet att jag är här nu(tihi).

-Ja det får du, fortsätt du bara om du tror de gå på det ha,ha,ha!

....

Aj, då fortsätter senare klantigt av mig, aj då!

-Jag menade om de tror på dig, att du finns menar jag...

Om de tror på mig eller inte är inte det viktiga, men nu måste du rädda ditt eget anseende är jag rädd förlåt du lilla människa vad jag ställer till det för dig(tihi).

Ja, lite men det är okey. Vill du fortsätta nu?

Berätta lite mer om er, finns det många som du?

Ja, jättemånga om vi vill. Ibland är vi bara en om vi ska skapa något riktigt stort eller läka någon riktigt sjuk. Många människor i er värld har glömt skogen och sagorna och det gör er vad ni kallar deprimerade och sorgsna. Det är en del av vårt uppdrag i er värld nu att hjälpa er att få hopet och glädjen åter för utan den kan ni inte skapa längre. Ibland skapar vi fantastisk musik genom er för att ni ska läka till dess toner. Ni tror ju att det är ni som har skapat dessa och vi kan inte ta åt oss äran för allt men sånger utan ord är oftast våra. Så som en del stora operaverk. För att bevisa för er vår existens så ska jag be någon av er att ropa mitt namn nu och låta mig få fortsätta skriva. Nej(tihi) du behöver inte göra det högt fåniga människa(tihi) De kan ju tro att du är tokig ju. Sedan är det bara för dig att slappna av och börja skriva så öppnar vi porten med samma nyckel.

/Njarva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Typiskt när man bestämt sig för att skriva lite igen. Nu så blir det lite gjort i kväll igen. ...

Att ingen kunskap är värd något om den inte implementas i verkligheten.       ...

Ja då var det dags att klä ut sig till chefsfru igen. Ja, kanske lite roligt förståss. Det blir ju extra komiskt då min älskade make får lite omväxling, blir lite som att ha en pangbrud till eskort med sig. Fast utan det dåliga samvetet! Ha,ha... Des...

Jajjemen, skam den som ger sig. Hittat en alldeles lagom lite kärlek till resetrumma minsann. Slipper sedan att kånka kring på det stora åbäker jämt. /lycklig kråka, krax krax ...

Vad vi önskar och vill är inte alltid något som vi hinner ägna så mycket tid. Därför tänkte jag att vi tillsammans kunde försöka med några av mångas önskningar sända lite extra kärlek till vissa saker i vår värld. Är du med i omröstningen kommer du ä...